Det är inte första gången jag träffar Colin Dale men det är första gången jag blir hembjuden till honom i Köpenhamn. Eller rättare sagt så här: Om jag ville ha riktigt gott kaffe var det bättre att vi sågs hemma hos honom än nere på stan, och då blev det goda kaffet som avgjorde träffplatsen. Hemma hos är alltid trevligt och det ger dessutom en ytterligare dimension till den man intervjuar. Colins hem där han bor med sin familj är ljust och harmoniskt och speglar den danska stilen på ett bra sätt. Enkla linjer och rustik inredning, inte för mycket av något och med olika inspirationskällor i bokhyllan och på väggen. De flesta tatuerare jag besökt har ett digert bibliotek med olika referenser och bilder, ingen skillnad här heller. En sak skiljer sig dock och det är typen av referenslitteratur: här finns varken Gieger eller Vargas. Det är mest konst och konsthistorisk litteratur blandat med olika etnografiska uppslagsböcker. Jag är inte särskilt förvånad, jag vet ju att hans stora intresse och drivkraft just är att kombinera konst, hantverk och kultur. Redan första gången vi möttes för tolv år sedan fascinerade han mej med sina beskrivningar av Inuiternas tekniker där man ”sydde” in tatueringen med nål och tråd. Colin jobbar både med maskin och olika handtekniker och håller ibland workshops. De senaste åren har han varit inbjuden till Lejre Historiske Försöges Center där han bland annat arbetar med olika tekniker och verktyg som till exempel rostaggar, flintastensskärvor och bronsnålar.
Idag får jag en lektion i hur han ser nya möjligheter i gamla motiv och gammalt bildspråk. En hällristning eller en runsten kan med sitt bildspråk inspireras till nya skisser som sedan ligger till grund för en unik tatuering. När jag frågar om det unika i en tatueringen får ytterligare en lektion i anatomi vs tatuering: Man måste följa kroppens linjer om man inte vill ha en tatuering som ligger platt och uttryckslös. Genom att utnyttja kroppens anatomiska linjer får man automatiskt en tatuering som får liv och som i vissa fall kan uppfattas som tredimensionell.
Vi talar vidare om konst och konsthistoria och särskilt den delen som handlar om gamla uttryckssätt och bildspråk. Colin vill med sitt arbete blåsa nytt liv i historiska motiv och bearbeta dem med sitt eget ikongrafiska bildspråk. En gammal kultur som inte tas upp av samtiden och som inte transformeras in i dagens sammanhang är en död kultur. Att använda äldre bildspråk och symboler och översätta dem till nya materiel och sammanhang är ett naturligt sätt att bevara kulturen. Den blir på så vis levande och bestående och även begriplig för samtiden. Colin bidrar med sin prickteknik och sitt intresse för Nordiska konsttraditioner att det gamla inte bara bevaras utan får ett nytt värde i sina nya sammanhang.
god start